Jag var inte där. Jag blev bortplockad och är djupt och innerligt besviken för det. Ledsen som fan. Men det är yrkesrealiteten för oss och jag jobbade lojalt och professionellt på Elfsborg-HIF istället. Utan vidare. Jag har aldrig blivit petad tidigare och det tog, ska ni veta. På plats i Borås med ett mycket stabilt gäng (ni ska veta hur många duktiga TV-jobbare som går åt en dag som igår. HUR mycket matcher som helst och i Göteborg är det alltid Bingolotto på söndagar som kräver en massa folk) trots förutsättningarna. Det kändes skönt direkt och yrkesvant och glatt riggades arenan för TV.
Yrkesvant ja. Rätt man på rätt jobb känns passande när jag räknade ut att jag slår mig in på en fjärdeplats här, för att jag tippade såhär innan säsongen.
På mötet innan var det gott smågnabb om allt ifrån Landskrona Bois servetter med klubbloggan på (vill du snyta dig i ditt eget lags emblem?) till att jag nog skulle bita på naglarna. Klart jag var nervös. Men jag tog på mig studiomannalurarna och körde på. Betänk sedan att jag dessutom hörde fel på slutet och trodde att IFK tog ledningen med 2-1. Jag blev extra glad och när jag sekunderna senare förstod att Tjernström (som är en sann gentleman jag inte tillåter att ni hatar) gjort mål istället blev jag tröstad av diverse elfsborgare (LUCIC!) och HIF:are.
Igår: underbart bitande gott höstväder. Idag: jag ser att det regnar. Det räcker för mig.
Humor på högsta nivå var när Sten-Ove Fredin, HIF:s ordförande och jag stod och snackade i väntan på Bosse Nilsson (HIF:s tränare som gjorde sin sista match).
”Detta är en glädjens dag ska du veta, Peter. Vi har velat bli av med den jäveln i flera år” (Med perfekt pokerfejs)
Bosse kommer ut och hör detta och svarar:
”Och nu ser du anledningen till att jag slutar” (och alla pokerfejs spricker)
Det är inte helt lättjobbat på Olympia, men jag trivs bra ihop med HIF. Och hatten av också för arenachef Berne, som går i pension.
Men välkomnandet på Borås Arena är bäst i landet. En fröjd att jobba där. Om man inte är spelare och inte gillar balkonggräs.
AIK var bäst och det måste man acceptera. Och vad hjälper det att vinna publikmatchen när man inte vinner matchen? Och det var konstigt att se bengaler i IFK:s klack för första gången på hela säsongen. Hoppas att ni salar ihop till ert lags böter.
Vad gäller säkerheten på planen så fungerar det på följande sätt: alla vet att det blir planinvasion och man kan inte hindra dem, eftersom risken för skador är så stor. Ingen vill heller ha en massa inhägnader. Slutsats: polis, vakter och funktionärer gör vad de kan för att ingen ska skadas. Alltså rekommenderas spelare att evakueras. Att då rubrikmakare från helvetet på både Aftonbladet och Expressen får anonyma kräkskommentatorer att tro att IFK vägrade och fegade ur är bara att späda på hatet. För helvete, tror ni att polisen ville att de skulle gå in på plan igen? Naturligtvis inte.
Det råkade ju vara ettan mot tvåan igår och då blir detta den givna konsekvensen och att Lagrell inte fattar det är otroligt. De senaste åren har förlorande lag sprungit av planen och överlåtit planen till de som firar. Segrande lag får befinna sig ute på planen på egen risk, såvida polisen inte säger något annat. Det är elementärt och jag är rätt säker på att säkerhetsansvariga från båda lagen och polisen håller med mig.
Igår träffade jag en massa poliser. På MAX. De lunchade och var kommenderade till Borås (HIF-fans kan också, ska ni veta), med förbehåll att sticka fort som fan till Göteborg.
Hypotetiska frågor är rätt meningslösa. AIK vann. Slut på diskussionerna. Så jag vänder på resonemanget: om det svårt sargade IFK Göteborg klarar av att bli tvåa, vad händer då inte med ordinarie manskap?
Arkiverad under: Uncategorized
