Sammanfattningen av det som har hänt står att läsa ungefär överallt. Rekommenderar Knuff.
Rekommenderar definitivt att ni läser Martin Jönssons texter om FRA. Bortsett från det faktum att Martin (som inte är den som skriver i Svenskan) är en av mina äldsta och bästa vänner (fast det var längesedan nu, Martin!) är han en slipad jävel och definitivt sakkunnig inom området. Läs mer här och begrunda. Sök sedan på Eniro och kartor och skriv Rörvik, ONSALA. Intressanta bilder.
I morse lyssnade jag på flera Ekosändningar (började dagen i Västervik eftersom jag var där igår och jobbade på C+-speedway) i bilen på väg hem. Dessa dominerades rejält av demonstrationerna utanför riksdagen och jag ringde upp Josh för att ta reda på ifall han hade lyssnat. Han var på plats. Jag blev så jävla stolt över att jag ens känner någon som är inblandad i detta imponerande uppbåd av folk. Han vidarebefordrade min hälsning till folk och det tackar jag för. Menar varje ord. Imponerande.
Lika imponerande blev knappast resten av dagen. Återremitteringen putsades till på en jävla timme och snacka om slag i luften. Eftersom lagförslaget kom från den borgerliga regeringen var det naturligt att fokusera på vilka på den borgerliga sidan som skulle våga rösta nej. Mycket skrik för lite ull. Camilla Lindberg var den enda som röstade emot. Jag är fullt medveten om att liberal handlar om frihet. Men opinionen mot detta förslaget gick tvärs igenom alla folklager, grupperingar och partifärger.
Utom där det skulle ha behövts idag. Och det är de som bestämmer.
Arkiverad under: FRA, irritation, mög och elände, skit
Kraftfull och snygg avslutning. Stilpoäng!
Är det min gamla guidekollega MJ? Hälsa honom om du träffar honom. Nu ska jag läsa hans texter också — tack för länken.
Miss: jajamensan. Bra ställe att börja på! Lasse Beischer har också guidat…
Josh: tackar!
Är det bara jag som tycker att det är något av Kalle Anka över det hela? Tack för länkarna.
Ab: jag tänker mera skräckhistoria faktiskt.
Varför får jag plötsligt inte kommentera här?
Det är antagligen för att jag försöker skicka en länk i kommentaren. Jaja, skitsamma då. Kontentan av det hela är att ja, jag är medveten om att jag har varit kollega med Lasse Beischer även om han på den tiden hette nånting helt annat, nämligen samma sak som jag skulle ha hetat som ogift om inte morföräldrarnas föräldrar beslutat att anta ett mer originellt namn; och att jag rentav bloggat om en föreställning med LB (sista/översta grejen i oktober i fjol, fast det är långt som synden).
Men ha nu en så glad jävla midsommar som möjligt. Brr, jag gillar inte alls den här… eh… lågtiden.
Miss: jag måtte ha väldigt känsliga spamfilter, eller så har lagen redan trätt i kraft. Lasse lärde jag för övrigt känna 1985. Vi scendebuterade nämligen samtidigt! …I alla fall för en större publik. Han var domare och jag försvarare i “Lycko-Lisa” (A. Pleijel) med Varbergs Musikteater…
Spelar du teater än?
Jag spelar bara apa. Nej, jag slutade med teatern några år efter. Är oerhört van att stå på scen i andra sammanhang och jag längtar inte tillbaka till det alls. Det finns andra som gör det bättre.