Peter gör sig oskyldig

G och jag har gjort affärer i form av att vi nu sett till att alla pengar oss emellan nu är fördelade. Dessutom har jag sett till att jag nu helt och fullt äger mitt eget företag (lånade pengar tidigare). Verkar skönt och bra, eller hur? Det är bara det att jag liksom inte känner mig ett jävla dugg glad. Januari till april var jag totalt sönderstressad och slut. varken mer eller mindre. Det var ett unikum av pokerfejs jag visade upp för folk, men det är rätt många som känner mig som direkt såg igenom det. Fy fan vilken misär. Om det är bättre nu? Nja. Lite kanske. Jag hatar pengar. Jag hatar att ens tänka på skiten. Jag tar för fullkomligt självklart att jag kommer att bli barskrapad igen. Enklast så. Men det finns egentligen bara en sak som är riktigt bra: Jag tycker att det är så vansinnigt kul att köra motorcykel. Detta sagt efter fyra (!) lektioner…

Det vill nu till att jag klarar först teoriprovet (nästa vecka) och om det går vägen få en uppkörningstid i slutet av maj eller början av juni. Läraren föreslog det och det känns ju som ett skapligt betyg att jag så snart hajat hur man kör hoj. Däremot är det jobbigare än vad man tror att köra SAKTA! Lite vingligt är det måste jag säga.

Har inte läst någon ny bok på evigheter. Har stora travar av nyköpta plattor jag inte lyssnat på. Har skippat TV till stora delar. Har bara slöglott på filmer jag redan sett hundra gånger. Men det finns ljuspunkter. Fysiska. Se nedan. Viktnedgången går bra och nu kan jag röra på mig utan att få andnöd. Funderar också på min yrkesframtid. Inget fyrtioårskrishantering utan praktiska grejor. Har lite för lite på gång för min egen smak. Men det ska bli ändring på det. Det verkar som att jag ska köra quizar i självaste bibelbältet i höst… och jag har en del tankar om att flytta tillbaka ner till Skåne. Men bara lösa tankar.

Uppryckning? Tja, hjälp gärna till.