Vad får man inte tala om i media?

Vissa diskussioner framförs ytterst sällan i våra medier. En diskussion som vore ytterst intressant att föra i media är hur svenska folket ställer sig till kärnkraft. I år är det 25 år sedan folkomröstningen om kärnkraft. Alternativen var Linje 1, som knappast ville lägga ner alls, linje 2, som framförallt var en (s)-produkt för att inte låta de röstande liera sig med ”fel” partier, som ville lägga ner lite grann och linje 3, som ville lägga ner nästan meddetsamma. Jag raljerar lite över det, med all rätt. För vad har vi fått nu? Vi importerar skitig kolkraft och oljekraft och medan länder som Finland bygger fler reaktorer lägger vi ner Barsebäck trots bistrare klimat. Att jämföra Tjernobyl och Ignalina med svenska kärnkraftverk låter sig inte göras. Tage Danielssons sannolikhetskalkylmonolog funkar på Harrisburg, eftersom det kärnkraftverket faktiskt borde klarat krisen. Men monologen hade inte kunnat överföra sketchen till Tjernobyl, eftersom skillnaden mellan svensk säkerhet och teknik och ukrainsk är monumental. Jag gick i högstadiet 1980 och var bestämt emot kärnkraft. Vissa saker kan man ändra på. Man ändrar inte sitt favoritlag i fotboll, exempelvis, oavsett om laget åker ur. Men om man noterar att man helt enkelt hade fel ska man ändra sig. Jag är av den bestämda uppfattningen att vi borde bygga ut kärnkraften och att många röstberättigade från 1980 har ändrat sig. Betänk också att den yngste röstberättigade då är 43 år. Det skulle överraska många miljöpartister och vänsterpartister hur många från 1980 som ändrat sig och hur många under 42 år som är för kärnkraft. Men det kommer vi inte att se i medier, för det är en av alla heliga kor.